jag är inte kreativ

Jag spinner inte (trots att jag har världens finaste nybörjarpaket från Viffla). Jag tvåändsstickar inte (trots att jag har både garn och bok). Inte heller nålbinder, krokar, virkar eller ens tvåfärgs- eller spetsstickar jag.

Istället stickar jag varv efter varv efter varv på den svarta tröjan av återvunnet garn. Utan att behöva tänka, men ändå med lugn njutning i det enkla, okomplicerade och ostressade.

Allt har sin tid.

fiiiin

Beatnik, från nyaste knitty.

frostnatt

och svala färgers morgon.

kollektiv Laika

Jag har fått nya glasögon som är så fina och tuffa att jag nästan inte vågar använda dem. Höstluften är krispig och klar och ännu sitter mer löv på träden än ligger mellan gatstenar och skosulor. En svart tröja av garn som tidigare var en annan tröja växer fram och jag tror mer och mer på att det enklaste är det bästa. På jobbet blir jag större varje dag och övertygas allt mer om att jag gör ett redigt bra jobb, och att jag tycker om det. Imorgon bjuder kollektivet Laika, mitt fina kollektiv, upp till dans, kakor, sangria och inflyttningsfest. All is well.

årstid

Jag ger upp inför tiden, drar på mig mössan och välkomnar kylig, hög och klar luft, filtar, tända ljus, mörka nätter och krispigt ljus.
Hösten är här, stickningarnas och inspirationens tid.

ljusa färger en grå dag

Långhelgen lämnar mig utvilad och söndagslat. Tittar bland härvor och nystan och undrar vad jag vill mest. Förutom att sitta i soffan, grubbla, och egentligen helst resa bort ett tag. Men i frånvaron av äventyr får en gammal jordglob lysa bredvid ljusgröna luktärtor, den röda lampskärmen med bollfrans -mitt bästa sommarloppisfynd- ge ljus åt min hall, och jag undrar om jag ska repa upp den randiga tröjan som kanske egentligen är rätt fin men samtidigt inte en jag skulle komma att använda särskilt ofta. Och då kanske jag hellre vill göra en annan tröja som är röd och vit men mönstrad på annat sätt.


Stickorna är urdragna, första steget taget. Men innan hundratals meter garn frigörs så greppar jag de svarta nystanen som innan sommaren var min första stickade tröja -den som aldrig användes. Nu blir de till något enkelt, oavancerat, något för långa kvällar med te och film. Eller en eftermiddag som den idag.

tröjan

Före sommaren stickade jag klart min vita tröja med grönt ok. Den har smitit undan blogg och kamera länge, men nu tycks den blygt knalla in här.

Tröjan började med en tur till konsum i våras. På väg ut från affären såg jag en gammal dam med så fina stickade vantar, gråblå med ett enkelt "+"-mönster i vitt. Jag tänkte att sådana skulle jag sticka. En annan dag köpte jag fina tvåtvådiga ullgarner från hemslöjden, och jag tyckte så särskilt mycket om det gröna som var så där intensivt men ändå lugnt och varmt grönt. Ytterligare en annan dag visste jag plötsligt att jag ville sticka en tröja med mönstrat ok. På något sätt träffade tröjidén och vantidén varandra, tycke uppstod och en ny liten idé kom till. Och tröjan som blev resultatet, ja, den gillar jag skarpt.

Garn: Tvåtrådig ull på härva, Hemslöjden omärkt och Kampes
Stickor: nr 3
Mönster: Eget

korta minnen

En gång var jag i Tyskland. Det var människor från mer än 40 länder samlade tillsammans, språkförbistring och gapskratt. Det var fontänbad istället för sightseeing, och sena kvällar med öl och fuldans.