söndagsvantar

Förra veckan upptäckte jag att jag tycker att tweedgarn kan vara riktigt fint. Om det är grönt, och har små små prickar av vitt och blått och rostrött i sig. Så två nystan fick följa med hem (trots att det var märkesgarn -och det köper ju aldrig jag. Nästan.). I bakhuvudet fanns de fina vantar och muddar som PetraO gör, och mina egna virkade favoritmuddar som är händernas bästa förvaring nu. Sen blev det söndagsförmiddag hemma hos föräldrarna, soffa och förmiddagsfilm, och sedan en lång eftermiddag och kväll på buss och tåg hemåt, och så fanns de då plötsligt, söndagsvantarna.

Fotade bland helt ofantligt nyfikna får med hjälp av bästaste K.

Garn: Rowan felted tweed, ungefär 1½ nystan. Och så en snutt vitt tvåtrådigt till kanten.
Tillhygge: Virknål 5.5
Mönster: Eget improviserat efter mina tidigare muddar, jag virkade med dubbelt garn genom bakre maskbågen.

Utlåtande: Gillar! De är varma och mysiga och sitter skönt.

idag garnkorgen, imorgon... något annat

Stickkorgens kaos is no more! Efter två upprepade stickningar (bye bye randig tröja och ensam halvvante med misslyckat mönster) och lite trådfästning finns nu en liten samling färdiga projekt, en korg som inbjuder till nytt, och bara ett par pågående projekt. Och mitt huvud fylls nu av koftor och annat mjukt igen (jag har köpt garn. Ibland är inspirationen, om det så är en enkel härva grått garn, lättköpt). Först av allt ska nog det här fina garnet från förra årets symässa omvandlas till garnnystan och sedan till något stort och gult och olidligt mjukt runt min hals.

jag är inte kreativ

Jag spinner inte (trots att jag har världens finaste nybörjarpaket från Viffla). Jag tvåändsstickar inte (trots att jag har både garn och bok). Inte heller nålbinder, krokar, virkar eller ens tvåfärgs- eller spetsstickar jag.

Istället stickar jag varv efter varv efter varv på den svarta tröjan av återvunnet garn. Utan att behöva tänka, men ändå med lugn njutning i det enkla, okomplicerade och ostressade.

Allt har sin tid.

fiiiin

Beatnik, från nyaste knitty.

frostnatt

och svala färgers morgon.

kollektiv Laika

Jag har fått nya glasögon som är så fina och tuffa att jag nästan inte vågar använda dem. Höstluften är krispig och klar och ännu sitter mer löv på träden än ligger mellan gatstenar och skosulor. En svart tröja av garn som tidigare var en annan tröja växer fram och jag tror mer och mer på att det enklaste är det bästa. På jobbet blir jag större varje dag och övertygas allt mer om att jag gör ett redigt bra jobb, och att jag tycker om det. Imorgon bjuder kollektivet Laika, mitt fina kollektiv, upp till dans, kakor, sangria och inflyttningsfest. All is well.

årstid

Jag ger upp inför tiden, drar på mig mössan och välkomnar kylig, hög och klar luft, filtar, tända ljus, mörka nätter och krispigt ljus.
Hösten är här, stickningarnas och inspirationens tid.

ljusa färger en grå dag

Långhelgen lämnar mig utvilad och söndagslat. Tittar bland härvor och nystan och undrar vad jag vill mest. Förutom att sitta i soffan, grubbla, och egentligen helst resa bort ett tag. Men i frånvaron av äventyr får en gammal jordglob lysa bredvid ljusgröna luktärtor, den röda lampskärmen med bollfrans -mitt bästa sommarloppisfynd- ge ljus åt min hall, och jag undrar om jag ska repa upp den randiga tröjan som kanske egentligen är rätt fin men samtidigt inte en jag skulle komma att använda särskilt ofta. Och då kanske jag hellre vill göra en annan tröja som är röd och vit men mönstrad på annat sätt.


Stickorna är urdragna, första steget taget. Men innan hundratals meter garn frigörs så greppar jag de svarta nystanen som innan sommaren var min första stickade tröja -den som aldrig användes. Nu blir de till något enkelt, oavancerat, något för långa kvällar med te och film. Eller en eftermiddag som den idag.