lördag, januari 03, 2009

mitt mjuka år

2008 i garn, tråd och stickor:
årets nummermagi
3. Vid en titt på min avmaskningslista ser jag att jag på något märkligt the-truth-is-out-there-sätt lyckat sticka tre exemplar av allt. Tre tröjor/överdelar. Tre mössor. Tre bandanas. Tre sjalar. Tre par vantar. Tre par sockar. Spooky.
årets hårt älskade
min knappmössa, still going strong i dess andra vinter. Mina vantar byts ut minst en eller två gånger varje termin, men mössan sitter på.
årets rynkad-panna-goes-nöjda-mungipor
boobholdern, det skumma plagget som kröp rakt in i garderobens centrum.
årets hybris
att jag börjar tro att jag kan sy och leker fram en örngottströja som jag helt huvdstupa börjar älska. Den ska bloggas snart.
årets -äntligen!att thermal efter tuuuusen timmar tillslut blev klar. Jag är dock lite smygskeptisk till den nu. Jag ska fundera lite, och så ska den bloggas.

årets nygarn
bomull


2009 så vill jag
-lära mig sy och fnissande sy massor av tröjor och kjolar och byxor av fina retrotyger
-färga garn med hjälp av två böcker som jag nu har i min ägo
-sticka ulltröjor och spetssockar
-välkomna in lin i garnfamiljen i min korg

ha ett fantastiskt, roligt, äventyrligt, mjukt, vackert år!

tisdag, december 30, 2008

hej hej hej-hej hejdå

Hejdå tvåtusenåtta.
Hejdå korridorsrum, grekiska, praktik, resdrömmar och sabbatsårsfrustrationer, sommarjobb, färdigstickade stickningar, livsfunderingar, nattdans, fältstudiepanik, stipendieglädje, brasilien.
Vi firar av dig med glädje och fest.

Hej tvåtusennio.
Hej okänt.
Det ska nog bli bra det här.

måndag, december 29, 2008

femtontusen


..så många besök har jag fått på bloggen nu!
Den fyllde förresten ett år också, borta i brasilien.
Jag tänkte ett stilla 'hurra'.

Tack söta ni för alla besök och kommentarer, ni är så fina. Utan er, era ord och era bloggar skulle jag ligga lite lägre i leende-statistiken och mängden sytt, pysslat och stickat. Tack för all inspiration! Både från vänner med och utan garn i näven.

När besöksstatistiken visar tjugotusen så lovar jag en tävling av nåt slag. Så det är lika bra att hänga kvar här ett tag till.

wiiiiih!

Jag vann jag vann jag vann!

En liten glatt länk-prickig text följer nu:
Jo, så här är det att fina Ulrica som
bloggar här och jobbar som en liten ekorre på sin egen monsterstora och finfina sida stickamera har haft lite olika jultävlingar under december, en julspecial, där en har kunnat vinna *damdamdamdamdamdamda* garn! Och sånt.

Troget och hoppfullt som en liten get har jag svarat på tävlingarna, och för en liten stund sen läste jag nyvaket min mejl och såg *badabamBA* (jag föreslår att du själv hemma framför datorn agerar ut alla ljudeffekter) ett mejl från stickamera i inkorgen.

Jag har vunnit fjärde pris i den fjärde och sista jultävlingen!
Fint som snus.
Jag har vunnit en härva
Manos Del Uruguay, ett handspunnet och handfärgat garn från ett stort kvinnokooperativ i Uruguay (söder om Brasilien). Och dessutom ett par bambustickor till det. Priset kommer från Elviras garn och hantverk, som jag också lånat fotot från.

Åh, det är så fint! Färgen ska vara som på bilden, athena, och det ser ut som godis... Jag har velat ha garn från manos del uruguay länge, men inte nänts köpa. Och nu har jag snart en egen härva och stickor till!

Men vad ska jag sticka av den?

lördag, december 27, 2008

mat som ser ut som annat #1

En ny folkbildande serie från utbildningsradion

Mat: blomkål
Ser ut som : ett träd



Nästa vecka: Gröt.

gökmössan

En live tribute till min favoritstickbloggerska alla dagar: Dödergök! Jag skulle nästan vilja vara henne. Och om jag såg henne på stan så skulle jag vilja vara kompis med henne, men känna mig lite för ocool för att våga gå fram och säga det rakt ut. Så jag generar henne här lite tvärs över ettorna och nollorna istället och tänker att hon ler nog i alla fall om hon läser det här.

Lillasyster önskade sig i julklapp en petrolblå likadan mössa som jag har, ungen har ju bra smak. Nu var ju inte jag så kreativ så att jag skrev ned hur jag gjorde när jag inproviserade fram den ultimata favoritmössan, så jag försökte förvilla bort henne från hennes ursprungsidé genom att visa lite andra snygga mössor, och hon fastnade direkt för dödergöks fluffiga basker.


Garnaffär besöktes och garn köptes. Det blev ett tjockare raggsocksgarn som jag anamnesat bort ur min hjärna just nu, valt på färgen snarare än känslan, men det var mjukt och trevligt att sticka med och ungefär 1½ nystan gick åt. Jag följde mönstret förutom att jag tog med en grej från min egen favoritmössa. Resårkanten stickades med ett gäng short-rows så att den är längre i pannan än bak i nacken. Det är en så enkel grej att göra, vill du lära dig principen så testa att sticka en calorimetry, men ger så mycket skönare passform på pösmössor, tycker jag.


Det var ett kul mönster fint gjort av dödergök (jag är dödsimponerad av alla som skriver ihop sina egna mönster, och känner att jag skulle vilja sätta ihop ett eget mönster på min favoritmössa) och lillasyster blev jättenöjd, mössan får följa med till japan nu i vår.

fredag, december 26, 2008

så nära

Alltid denna känsla av overklighet när nånting som inte borde hända nånstans ändå händer, och händer så nära. Det här är min gata, två hus bort från kollektivet där jag flyttar in om några dar.

wisp

Knappad och klar.


Älskade secondhand, det fick bistå med knappar också denna gång. Ett gäng små pärlemorknappar för en halv krona styck håller nu ihop min minivariant av
wisp. Efter min kiri-sjal som jag gjorde en gång i begynnelsen, det var min första spetssjal (jag har märkt att jag har en stark tendens att välja de största projekten när jag ska lära mig en ny teknik. Det är inte jätteintelligent, men hybris är min vän. Lära spetsstickning -välde kiri. Lära tvåfärgsstickning -började med en tröja...), hade jag kvar lite knappt ett nystan kidssilk haze. Lyxigt restgarn. Snålare nuförtiden än dåförtiden ville jag inte köpa mer av samma och göra nåt nytt stort (jag har dessutom kommit fram till att det kanske inte är världens mest party färg), utan nåt lagomt litet, och jag hittade wisp. Inte världens vackraste, inte världens roligaste, men hey -vem är väl det egentligen? Så det var den det fick bli.


Tillslut färdig efter kampen mot tunna garnet på tjocka hala metallstickorna räcker den nu två varv runt halsen och är riktigt varm och mjuk. Snipp snapp snut.


Jag är så hård. Och mjuk.