Under våren och sommaren har garnkorgen och projektkorgen antagit allt vildare utseenden. Min garnsamling (som jag lovat mig själv ska rymmas i den stora korgen) har spritt sig in i garderoben, och diverse färdiga och halvfärdiga projekt balanserar här och där i högar. Det går ju inte att säga nej när man får en hel filtmängd garn av Linnea, eller får byta till sig 1,6 kg handspunnet garn från Emmy.
Så ut med allt garn och projekt på golvet! För första gången var jag lite mer rationell med mig själv, och plockade faktiskt ut en knapp kasse med garn och småstumpar som jag aldrig kommer sticka med. Det får gå till Myrorna. Stickkorgsinventeringen visade också att jag gått från två långa rundstickor nr 3 till ingen lång rundsticka nr 3. Vart i hela världen kan de ha tagit vägen?
Intressant att se allt garn utlagt (kassen med filtgarn är inte med på bilden, men annars är det hela stashen)! Mycket inspiration till kommande projekt, och en sådan skön känsla att få plocka undan de nystan och härvor som jag inte vill ha kvar. Och en oroväckande känsla av att -detta var ju inte så farligt, kanske man skulle ta och...
Fyra gamla projekt, i mer eller mindre färdig form, hittades och har nu repats upp. Min idé om en evighetsscarf blev inte verklighet denna gång heller. Egentligen visste jag nog det från början. Kanske behövde jag bara något att sticka på, mellan allt. Ett par långa muddar i grå alpacka blev till ett nystan igen, och ett hundra år gammalt sjal- och mormorsruteprojekt i grått cottolin gick samma väg.
När jag stickade en kofta i tunna pickles tweed lovade jag att vad som än hände skulle jag inte repa upp denna stickad-på-stickor-nr-2½. Men särskilt principfast har jag aldrig varit. På med ett avsnitt av stickpodden, och sen var den borta. Det garnet kan få bli något bättre.
2 kommentarer:
Finfint med nytändning efter en höststädning. Jag går och samlar kraft för att göra samma sak med min tygsamling som mest består av smålappar. Förvisso sydde jag en necessär förra veckan av en bit jeanstyg som legat i lådan i 10 år men nu är det definitivt dags för en utgallring.
Gjorde samma sak här om dagen, så befriande och inspirerande att rensa i garnlager och drömma upp nya planer.
Skicka en kommentar