Jag hittade en rödrutig rund burk i samma modell som jag av en händelse började samla på en gång, med ett sådant där lock som går ned långt ned på burken, och med en liten tvärbalk man lyfter eller lirkar loss locket med. Två soppslevar i metall, ett led i det pågående projektet att byta ut allt i köket från plast till trä och metall. För att det känns så mycket mer hållbarare.
Och en så fin så fin gjutjärnsgryta. Jag älskar gjutjärn! Två olika jular har jag önskat och fått mina bästa kökssaker; en stor gjutjärnsgryta och en stor gjutjärnsstekpanna. Sedan stod där på en loppis en annan gjutjärnsgryta, storlek mindre och fick i kassan det perfekta priset 50 kronor. Och mamma hittade i gömmorna hemma en stekpanna i gjutjärn, också modell mindre. Nu har jag alla grytor och stekpannor jag kan behöva i gjutjärn.
På väggen i köket hänger två saker som gör mig väldigt glad varje gång blicken går dit. En gammal klocka med blå kant som tickar som en äggklocka och som man får vrida upp en gång eller två i veckan. Från en loppis i Småland och nedprutad av en bättre prutare än jag (som avskyr att pruta - men tydligen inte har några skrupler inför att låta någon annan göra det). Och tavlan från mormor som liksom är essensen av hemtrevlighet. Ett hem från en annan tid.
3 kommentarer:
Fina fynd! Jag är också skitdålig på att pruta, förutom när det är någon skavank på varan. Då brukar jag påvisa den i kassan och fråga om det tagits hänsyn till den vid prissättningen (resultatet brukar bli att de mumlar något om att de tror det, men sedan ändå sänker priset lite). Ibland har jag tagit med min bror, så han fått hjälpa till, han har ingen skam i kroppen. :)
Gjutjärn är bäst! Kan inte steka i något annat. Saknar dock gjutjärnsgryta, men har två emaljerade från Kockums :)
Vilken fin klocka! Jag har köksklockan som alltid funnits i mitt föräldrahem, den som tickade så högt och som haltade när den behövde dras upp! Då var den ljusblå, nu är den vit. Tyvärr får jag inte alltid ha den"gående" eftersom den låter - och då kan de som sover över i det rummet inte sova!
Vi hade telefonen (en sån där rejäl svart bakelittelefon) på en liten stringhylla alldeles nedanför klockan, och när jag talade med kompisar hörde de tickandet. Många år efteråt har jag fått höra hur mysigt det var!
Skicka en kommentar