hos Linnea

Jag fick ett mejl.

Hej kära stickerskor!
Ni är härmed inbjudna till årets stickhelg...

Hem till Linnea, viffla i bloggsammanhang, till hennes fantastiska hus, släktgård och en av de mysigaste, lugnaste och nördigaste helger jag haft - och min första stickträff! Där fick jag träffa grymma stickerskorna Maria, Siri, Agnieszka (jag ska försöka leta fram instagram-adresserna) och de fantastiska kockarna Ellika och Rebecka. Vi tittade på skatter och lämningar i lador och hus, gick på tur bland vitsippor och nässlor att plocka till soppa, klappade katter, sov under tunga täcken i rum där barn lämnat sommarskatter.

Men mest av allt satt vi på glasverandan (åh vad jag behöver mer glasveranda i mitt liv) där försommarsolen sken in genom mjölkiga fönsterglas och körsbärsträdet blommade utanför. Stickade, pratade mönster, garn, etik, identitet, liv och vardag. Och förseddes med mat, fika och te i en nästan oavbruten ström.

Precis granne med Linnea ligger Solkustens spinneri, och det var så intressant att få se processen från ull till förgarn till garn (och färdigt plagg, men den delen av processen är väl den mest välbekanta). Vackra maskiner och industriromantik.

Jag åker hem lite nördigare och lite gladare och varmare både i själen och kroppen (isländska tuben har fått två ärmar) och med helt sjuka mängder nygammalt garn med mig. Linnea hade entrådigt ullgarn hon ville bli av med, så jag brottades i många timmar med avtuggade ändar och trassel med hjälp av nystmaskin och garnvinda, och skapade ett imponerande berg av nyvindat garn, en blivande filt.

Tack fina Linnea (och ni andra) för en galet fin helg!