åskmoln över Tokyo

Som ett torrt, mjukt och varmt regnmoln ligger den runt min hals, och jag har nästan inte tagit av mig den sen den blev klar. Min nya bästa sjal. Jag som inte tycker om färgskiftande och melerade garn älskar ändå denna, med alla nyanserna från vitt till mörkgrått, med de små plupparna här och där. Som att bära ett stilla åskmoln genom höstdimmorna och solskenet.  

Garn: Mitt eget entrådiga handspunna på slända av ullen från Tokyo, garnet döpte jag till Tokyo Tweed. Jag använde två av de tre härvorna, så 2 hekto väger sjalen. Jag som blivit van vid sjalar av lite raspigt ullgarn kan inte sluta förundras över hur mjukt det här garnet blev, som en blandning mellan bomull och mjukaste ull. Jag avmaskade med entrådigt Kampes och gillar den lilla rostiga linjen som smyger fram här och där när man virar sjalen om sig.

Stickor: Nu blir jag osäker på om det var nr 3 eller 4, vågar mig på en gissning på 4.

Storlek: Enorm! Jag blockade den väldigt försiktigt, men den mäter underfär en meter i höjd och tre (!) meter i bredd. Det blir många varv runt halsen.. 

Mönster: Använde samma mönster och principer som i min sjal med turkosa vågor. Den slätstickade delens ökningar är hämtade från mönstret Dream stripes, och gör sjalen väldigt lång och utsträckt och inte så triangulär, och det gillar jag. Så gjorde jag två omgångar av det enkla spetsmönstret jag gillar så mycket, hämtat från Wool peddlers shawl.

Let it rain...