trädgårdslandet

Jag är lite kär i vårt, mitt och kollektivkamraternas, trädgårdsland. Jag är också lite kär i alla fina människor som har landen rumtomkring vårt. Så fina, trevliga, sociala, generösa. Häromdagen fick jag sticklingar till vit mangold och en blomkålsplanta att sätta ned där vi tagit upp all potatis.

Det här är första gången i mitt vuxna liv där jag bor på en plats där jag lär känna de människor som bor i närheten. Där jag känner nån sorts samhörighet och glädje över att få bo just där jag bor, och inte bara över att ha en bostad. Det beror så mycket på trädgårdslanden nedanför vårt fönster, och på de vegetariska måndagar som jag brukar vara med på, där vi lagar mat och käkar tillsammans. Och det gör mig så glad över att kunna gå genom området, förbi landen, och nästan alltid träffa någon att heja på och småprata lite med. Jag tänker att det är så här det borde vara.

På bilderna: Gräslöksblommor, vår första egna squash, blommande bondbönsstjälkar, blommande jordärtskockor, en bondbönsskida.