lördag, januari 05, 2013

fundering i verkstan

Tillbaka i Uppsala igen tar jag vara på de sista lediga dagarna genom att vara i verkstan, lyx med två hela dagar (ja, well, nästan då efter rejäla sovmornar) utan tider att passa. Jag bestämde mig för ett nytt försök på koppar, nu när jag lärt mig hur snabbt sakerna torkar så här års i verkstan. Och den här gången funkade det, skönt nog, och hänklarna kom på plats utan sprickor. Det blev koppar i två storlekar, den lite mindre hoppas jag är en lagom kaffekoppsstorlek och den större en bra tekoppsstorlek. Nu står de och torkar långsamt under plast.


Jag har sett många koppar som har ristade mönster (kolla till exempel gärna in Ulrika Olssons jättefina koppar, jag älskar hennes enkelt ristade randiga koppar), och tycker att det kan vara väldigt snyggt, särskilt enkla mönster som just ränder eller blad. Men det som uppstår i mig då jag tar med mig det här in i verkstaden tycker jag är en både intressant, viktig och svår fråga. Var går egentligen gränsen mellan inspiration och kopiering?

Vilken form, på till exempel en kopp (eller kanske en mössa om vi tänker stickning/virkning), är allmän och tidlös, en sådan som 'alla' gör i sin egen variant, och vilken form är så specifik att det kan hävdas vara kopiering att göra den eller en variant på den? Samma fråga gäller förstås dekorering, kanske blir det till och med ännu tydligare när man börjar tänka mönster och färgkombinationer.


Jag vet keramiker som svartsjukt bevakar sina modeller och produkter och blir arga när de upplever att andra har kopierat dem, med all rätta kan man tycka. Men en liten liten röst i mig tycker att man förhäver sig lite när man menar att man själv uppfunnit något, något ingen annan förr har gjort. Den lilla rösten säger 'intet nytt under solen', vi bara lånar av varandra och de som gått före oss. En annan liten röst säger att det faktiskt är både möjligt och fult att kopiera andra, och så är jag tillbaka i frågan om var gränsen egentligen ligger mellan kusinerna kopiering och inspiration.

Hur tänker du?

11 kommentarer:

Malin sa...

Jag tänker att härmats har vi gjort i alla tider, apat efter samtiden och baktiden, tagit upp gammalt till nytt. Jag tycker inte att det är okej att kopiera någon annan och sedan hävda att det är ens egen design/stil/formspråk och absolut inte okej att sälja något som egentligen någon annan hittat på. Men genom att apa efter och inspireras av kan vi hitta vårt eget formspråk. Det kommer ju inte bara som en blixt från klar himmel utan är något som behöver arbetas fram genom att göra och skapa mycket.

Malin sa...

ett litet tillägg, blev lite i gasen här.

När jag gick och folkdansade i Tobo förra året uppmuntrade våra lärare oss att härmas allt vad vi bara kunde. De drillade och tränade oss i att bli så duktiga på att härmas som möjligt. Vi lärde oss hur vi kunde iaktta för att hitta dansen vi såg i någon annan i oss själva. Inte för att vi skulle tappa oss själva och vår dansstil utan att vi genom att lära oss att härma många olika dansstilar skulle kunna hitta vår alldeles egen. Och jag tänker att det borde kunna översättas på keramik, sömnad och allehanda annan slöjd. Att genom att härmas och skapa mycket olika kan vi hitta det som är vårt... :)

P.S.Fint med namnbyte och sådär.

Ung Tant sa...

Jag kan tycka att ibland tycka att det är svårt att veta själv vad man själv har kommit på och vad man har sett och fått idén ifrån.
Sen har jag flera gånger upplevt att jag har sett något, gillat det och gjort en likadan av vad det nu var ur mitt minne. När jag senare jämför de två så har de varit väldigt olika. För min del blir slutsatsen lite att sålänge man inte sitter och blåstirrar på någon annans föremål utan gör något eget så blir det något annat.

Drar också parallellen till hur modeindustrin fungerar med hur trender sprider sig. Där är det också svårt att dra en gräns för vem som kopierar vem och vem som började använda en viss blå färg och sen spred sig eller tryck med smycken eller annat valfritt element. För inom modeindustrin så bråkas det förvisso en del om hur designer snor idéer av andra, men samtidigt är det frågan om det är önskvärt att inte sno idéer. Det är på många sätt det som har drivit kulturen och idéer i vårt samhälle framåt genom tiden.

Anonym sa...

Jag tänker att jag vill köpa ett par tekoppar, de är ursnygga!
Anette

Cecilia N sa...

Det var en vacker kopp!

Om man inte säljer eller påstår sig vara först i världshistorien med den här grejen (vad det nu kan vara) så må det nog vara hänt.

Men jag har på Monas universum läst om en designer som riktat in sig på tomtar och som bevakar sin idé stenhårt. Fånigt stenhårt enligt Mona. På hur många sätt kan man variera en röd luva och ett skägg, liksom.

Jag tyckte förresten att jag såg beatniktröjan (orange och allt) i fönstret hos Kapp-Ahl i höst.

Blir man osäker kan man kanske namnge modellen som "hommage à ...". En hyllning kan man väl inte bli arg på?

Ulrika sa...

Jag tycker att sånt där är svårt. Vad gäller keramik och former så har ju i princip allt redan gjorts... Jag skulle bli ledsen om jag såg någon som härmade mina mönster rakt av. Samtidigt är jag medveten om att jag knappast har "uppfunnit" dem. Men om någon skulle göra det liksom utstuderat, alla mönster på en gång. Sen tycker jag att det är helt ok att testa för sin egen skull, om man vill prova och sen behålla grejen själv. Så har jag gjort. Bara för att få prova det jag tyckt varit fint. Men jag skulle aldrig sälja en sån grej. Sen så kan man ju inspireras av både nutida ting och gamla former och mönster. Det är inte lätt, men oftast känner man nog när man gått för "långt" och inspirerats/härmats lite för långt...

Ulrika sa...

Tack för komplimangen om min keramik förresten!

Mikaela sa...

Oj så otroligt fina tekoppar!! Om man bara kunde lita på att posten inte skulle ha sönder kopparna på väg till Finland, så skulle jag beställa dessa koppar på studs!

Paula sa...

Ja du, en bra fråga. Själv härmas jag nästan bara än så länge. Ser mina "idolers" fina alster och kopierar. Tänker att det är mitt sätt att lära mig och att så småningom, när hantverket sitter mer i mina händer, så kommer alla dessa människors stilar ha schmackats ihop till mitt eget formspråk.

Tiger sa...

Det är svårt och intressant. Jag har några gånger blivit anklagad för att uppmuntra till kopiering då jag skrivit om befintliga produkter som utgångspunkter i DIY-idéer. Det tycker jag bara är dumheter. Jag tror nog att jag ser det som att man får kopiera och härmas/inspireras hur mycket man vill så länge man inte säljer och gör anspråk på att det är ens egen design/idé.

partsofart sa...

Åh så fina, blir riktigt sugen på att drejja :/