måndag, februari 15, 2016

stön

Att sticka flerfärgsstickning från avigan är INTE avslappnande eller trevligt över huvud taget. Även om det började gå bättre efter några varv skulle jag aldrig få för mig att göra ett helt plagg så. Tur att steekning finns, även om det skrämmer livet ur mig. Det här ska bli en kofta som ska steekas, men eftersom jag vill ha ringningen lite lägre fram så börjar jag med 16 mönstervarv fram och tillbaka, innan jag tar ihop och kan börja sticka runt.
 
Efter att ha suttit hela söndagseftermiddagen och kvällen, testat och gjort om och räknat om lite och blivit lite själaglad över hur snyggt mönstret gick ihop, och äntligen kommit så långt så att jag tog ihop halsringningen så... känns den för liten. Bajs.
 
 
Det handlar inte om mycket, det är sådär precis på gränsen. Krage/muddkant ska stickas på efteråt, och jag vill inte att den ska ligga an mot halsen och upp i nacken som jag är rädd att den kommer göra som det är nu. Möjligheten att våldsblocka finns, men frågan är om det blir bra nog, och hur det påverkar flerfärgsstickningen.
 
Just nu funderar jag på att låta denna sitta kvar på stickorna och göra en ny med lite förändringar och se hur det blir (så att jag inte repar upp denna bara för att komma på att den duger). Ska sticka om halsringningen på ett halvt nummer större stickor (stickningen just nu är så pass tät att jag tror att det kan bli bra oavsett), och dessutom lägga upp 2m extra vid varje markering (minus ringningen). Så får jag se om 12-14 extra maskor och lite större stickor kan rädda det hela. För jag har ingen jättelust att räkna om flerfärgsmönstret och få det att stämma överallt igen...

1 kommentar:

tygochgarn sa...

Håller tummarna för att det där halvnumret gör susen!