torsdag, november 07, 2013

sällskap

Det här med renovering är ganska mycket både och för mig. Det är fantastiskt roligt att se skillnad, att byta gammalt till nytt och någon annans till mitt. Det är stora skutt framåt med breda rollerdrag. Men det är också tejp som jävlas, färg som lossnar och en liten oro i magen.

Jag gör det här på egen hand eftersom vänner och familj är geografiskt en bra bit bort för tillfället och, ja, jag kan ju egentligen inget om sånt här. Det kan göra mig lite orolig och lite nedstämd när till exempel färgen lossnar. Och skavanker kommer fram. Jag kan känna mig lite ensam i all den här färgen och fixandet. Försöker säga till mig själv att jag kommer vara grymt stolt över mig själv när det här är klart. Tänk vad jag klarar! Men tja, det känns ju inte alltid så medans.


Ett symboliskt sällskap har jag (förutom de gånger som jag faktiskt får fin hjälp från vänner!) av morfars gamla verktyg. Han var en riktig fixare som klarade det mesta och bland annat ligger bakom finessen att hos mina föräldrar kan man inte riktigt ringa och använda internet samtidigt -som back in the days med modemen ni minns- eftersom han trixat med telefonuttagen där.

Fina spikförpackningar och olika skruvmejslar och allehanda pryttlar bor nu i verktygslådan från loppis och varje gång de används känns det som en litet hej till morfar. Han skulle vara stolt över mig!

4 kommentarer:

Linda sa...

Heja dig som renoverar! Alla är vi barn i början, men alla lär vi oss längs vägen. Jag kunde i princip bara spackla, måla och tapetsera när vi köpte vårt hus, men nu kan jag mura, laga vattenpumpen, bygga hönshus, isolera väggar, foga våtrumstapet och en rad andra saker som jag aldrig trodde jag skulle behöva lära mig. Roligt är det i vilket fall (åtminstone när det är klart), framförallt är det härligt när det blir rent, nytt och fint. Lycka till med din lägenhet!

maria carlander sa...

Tack Linda, det värmer verkligen! Tänk vad mycket du har lärt dig, grymt bra. Jag är nöjd om jag kommer ur detta med de kunskaper du hade när du började :)

med nål och tråd sa...

Det går helt klart lättare att renovera och lära sig när man har någon som kan visa. Kan du inte ringa till färgaffären och rådfråga? Kanske mejla dem en bild och förklara problemet. Jag tror på dig. Pepp pepp!

Lovisa sa...

Jag renoverade min lägenhet helt själv, och även om jag svor ganska så ofta (exempelvis när jag skulle bära ner ett skrivbord i källarförrådet, fastnade i spiraltrappan och inte för mitt liv kunde få loss det utan att skruva isär det i bitar) så är det så sjukt ball att ha ordnat sitt hem helt på egen hand. Alla borde göra det någon gång i livet!