fredag, februari 01, 2013

vantkyrkogården

Korgen bredvid fåtöljen är just nu en öppen grav för diverse mer eller mindre lyckade och halvfärdiga vantprojekt som skulle behöva tas tag i och göras något åt.

Först ut är en ensam vante som var min första prototyp till Inspirationsstafetten för Pickles. Stickad på pyttesmå stickor och pyttetunt garn. Den är väldigt mjuk och skön, men dess partner var tvungen att repas upp för att garnet skulle räcka till vantarna jag gjorde istället. Jag tror aldrig att jag kommer göra en ny partner till den här vanten, så den ska repas upp.


De här vantarna är gjorda av mitt hemspunna solskensgarn och jättefina. Men för små och så jädra tight virkade att de är hårda. Väldigt osmart. Så de behöver repas upp, men jag tror att jag ska göra nya likadana vantar i garnet istället, bara lite lösare virkat och något större så att de passar. Såna här gånger undrar jag hur jag tänkte, uppenbarligen måste jag ju känt redan medans jag gjorde första vanten att de blev för tighta och hårda. Well-o.


Garnet till nästa par är loppisfyndat och fyrtrådigt. Jag tänkte att det skulle bli samma sak som att hålla två kampes-garn-trådar tillsammans och använde samma mönster som jag tidigare använt till såna vantar, vilket denna gång resulterade i ett par ENORMA vantar. Tydligen var garnet mycket fluffigare. Så repa upp och göra mindre.


Sista paret var det över ett år sedan jag påbörjade, och jag vet att jag minst en gång tidigare försökt få dem klara. Jag tycker om färgerna och mönstret, men det är något som gör att de inte vill bli klara. Kanske är det det jobbiga att ha en tredje färg som är i vägen när den inte stickas med, kanske att de är lite i tightaste laget, kanske att avslutningen är för spetsig. Jag funderar på att helt enkelt repa upp dem för att slippa fundera på dem mer. 

8 kommentarer:

Olaug sa...

Sånn er strikkelivet ;) Satt akkurat og gikk mentalt gjennom min egen nesten-ferdig-kurv, og tror nok at i noen av tilfellene så vil gjerne garnet få bli noe annet i stedet ;) God helg til deg, en riktig fin samling votter var dette uansett!

Otaliga projekt sa...

Känner igen grejen som sådan och också problemet...
De sista vantarna såg ju alldeles fantastiska ut enligt mig, men känns det inte rätt så gör det inte.

med nål och tråd sa...

Så mycket fint, men oj, många vantar blir det! Känns lite i hårdaste laget att kalla det för vantkyrkogården, för de är ju inte döda. Mer som ett slags limbo, med potential att vandra vidare till grönare betesmarker

Kerstin sa...

Ja ibland ligger dessa projekt bara där och ger en dåligt samvete. Då är det bara att repa upp, låta dem försvinna. Men de sista vantarna såg ju jättefina ut... men känner man inte för dem så är det bara...bort.

Meg sa...

I love all the mittens you're making! So cute!

Emelie sa...

Hjälp! Visst är flätan längst ner en typ av uppläggning man kan göra? Vad heter den?
Vill ha en, men vet inte vad jag ska söka efter.

maria carlander sa...

Hej!
Uppläggningen kallas för lettisk fläta (och säkert flera andra saker också), den är fin!
En bra beskrivning med bilder finns hos Clara Falk:
http://clarafalk.se/sticktips/lettisk-flata/

lycka till!

Emelie sa...

Tusen tack! Visste jag hade sett det nånstans men inte var och vart jag skulle leta.