tisdag, januari 29, 2013

i alla färger

Mitt bästa projekt just nu, muddar i alla färger. Jag har raidat garnkorgen på alla halva nystan och påbörjade härvor och virkar om dem till sköna muddar. Gillar strukturen som stolpar och vanliga varv ger.

 
Alltså gnöh för mulna dagar och suddiga bilder!
Kom helg och solsken.

måndag, januari 28, 2013

hejdå jobbet!

Ett speciellt välkomen hit till er som hittat hit från Pickles! Vilken fantastisk respons jag har fått för vantarna och mössan, vad fina ni är! Det är helt klart märkligt att läsa alla fina saker som både ni och Pickles skrivit, jag känner mig så priviligerad i att ha fått delta i inspirationsstafetten! En jätterolig idé från dem, och jag är redan otåligt nyfiken på kommande bidrag. Tyvärr kan jag inte säga vilka jag skickat stafettpinnen vidare till -det är hemligt :)

Idag var det min sista sista dag på jobbet som jag haft i nästan tre år och det var avtackning och fika och blommor och present och tal från både mig och chefen, jag har gått omkring i ett rus av både vemod och glädje hela dan. Jag har tidigare bestämt mig för att inte skriva här om vad det är för jobb jag har haft och det envisas jag med nu också. Men det har lärt mig så otroligt mycket, det har utmanat mig och fått mig att växa, upptäcka vad jag gör allra bäst och det har visat mig vilken väg jag vill gå framöver. Och jag har skrattat så himla mycket!


Det känns både vemodigt att lämna och samtidigt tryggt att veta att jag lämnar arbetet i goda händer. Och det var omöjligt att låta bli att gå ut genom jobbdörrarna med ett leende i hela ansiktet för allt det fina som jag fått i ord, uppskattning och peppning under de här tre åren och idag. Jag skrattar högt för mig själv på bussen när jag minns vad min sköna kollega i Tanzania skrev till mig efter att jag berättat att jag skulle sluta; It is so sad to hear that you are leaving. Hopefully your successor will perform better. *

Kram på er alla!
Nu blir det hantverkande och studentliv för allt jag är värd.

* Alltså, om nån blev orolig så menar han inte som det låter, i swahili funkar komparativ (bra bättre bäst) på lite annat sätt, så därför blir det roligt i våra öron! 

lördag, januari 26, 2013

vimplarna

I mitten av november fick jag en glad liten bloggkommentar och en inbjudan till att vara med i fantastiskt kreativa Pickles nya idé, en inspirationsstafett. Idén var att bjuda in ett par bloggar att göra varsitt projekt inspirerat från ett av deras mönster, och sedan tipsar dessa i sin tur om nya bloggar som bjuds in till stafetten. Klart att jag sa ja! Två olika idéer på inspirerade projekt knåpades ihop och skickades till dem, de valde det ena, jag valde bland alla deras garner och några dagar senare låg det ett mjukt paket i posten.

Nu är de äntligen här, vantarna och mössan med vimplar som är mitt bidrag till inspirationsstafetten!


Idén var ett par vantar och en mössa inspirerade åter igen av deras vimpelgenser. Samma mönster som jag blev så glad i när jag gjorde lilla sergeltröjan. Det blev mycket provande, testande och funderande och jag hann ändra väg flera gånger under projektet. Mitt första par vantar var stickade med enkelt garn i gult och grått och små små vimplar. Jag gillade dem.

Sen var det dags för mössa och jag fick för mig att denna gång skulle det bli i dubbelt garn och med stora vimplar, mörkgrått och ljusgrått som bas och bara en enkel vimpelrad i gult. Jag gillade det ännu bättre. Så jag bestämde mig för att repa upp de tidigare små vantarna och göra vantar som hörde samman med mössan. Och det blev så himla bra!


Kan man bli kär i ett projekt så är jag nog det i detta.
Det enkla och grafiska, färgerna, tweedgarnet. Mössan som sitter skönt stor och mjuk på bästa hängiga sätt, vantarna med tumkil som följer handen. 

De får mig att längta till senvinter och vår, till stora sjalar och tunna jackor, skinnskor med grus under sulorna och den där vilda glädjen som säger att livet är här och allt är möjligt.


Garn: Pickles Merino Tweed i färgerna Hösthimmel (ljusgrått), Sti (mörkgrått) och Lövfall (gult), ett nystan av varje färg. Garnet hölls dubbelt under stickningen och av de båda grå gick nästan ett helt nystan åt, av det gula bara en liten snutt.

Stickor: Nr 3 för resåren och nr 3½ för resten.

Mönster: Jag inspirerades av charten på vimpelgenser. I mössan är trianglarna stickade över 8 maskor och i vantarna över 6 maskor och i båda projekten är minskningarna lånade från mönstret så att de först gör mindre och mindre trianglar innan jag förtsätter med fler minskningar för att få samman dem helt. Jag tycker om den här sortens rundade avslut på mössor och vantar. En egen detalj som jag är lite extra nöjd med är tumkilen på vantarna som jag genom ökningar fått att följa vimpelmönstret på resten av handen.


Med ett tack till Pickles och med nyfikenhet på vad kommande stafettlöpare ska göra för projekt i inspirationsstafetten tar jag på mig min nya bästa mössa och vantar och går ut i vinterdagen.

fredag, januari 25, 2013

sista valet

Nya datorn ska få ett fodral i gladfärger. Det har varit nästan klart i ett par veckor nu medan jag klurar på vilken sorts stängning det ska få. Knappar? Med knapphål eller öglor? Stängning mitt på, eller övervikt flärp? Lindad snodd?

torsdag, januari 24, 2013

teknik

Jag tycker om olika tekniker i hantverkande. Jag tycker om hur de lär en mer om materialet, om hur olika resultaten blir, om att kunna använda dem för att få tankarna och idéerna att gå ut genom händerna och bli till något. Och jag tycker väldigt mycket om att lära mig dem. Samla på dem.

Stickningen var min första teknik, och det blev flerfärgsstickning, strukturstickning, spetsstickning, tvåändsstickning. Sen hittade jag virkning och krokning, och så den uråldriga nålbindningen. Och började spinna garn på slända. I smyg drömmer jag om yllebroderi och smygmaskvirkning, tekniker som jag aldrig provat. 

Det är fortfarande stickningen som jag använder allra allra mest, känner mig fri och kreativ inom, den som är 'min' och där steget mellan tanke, testande och reslutat känns mest integrerad och självklar. Men ibland hoppar de andra teknikerna fram och visar sig från sina bästa sidor. Just nu är det bara virkning i min korg och mina händer. Dessutom verkar jag ha fått dille på massproduktion.

måndag, januari 21, 2013

hejhej

Jag jobbar min sista arbetsvecka nu och toppar den med att hålla kurs, samtidigt som jag har min första vecka som student, så här blir det nog inte mycket sagt innan helgen. Men sen hörrni, sen blir jag student på riktigt! Det ska firas med vin, sovmorgnar och hantverkande. Och så har jag hört att man måste plugga lite också (men det tar vi sen).

Hejhej tills helgen kommer!

söndag, januari 20, 2013

skrivbordshelg

Urk. Det har sina baksidor att sluta ett jobb. Jag har suttit hela den gnistrande vackra helgen vid mitt skrivbord och skrivit på stora dokument som måste bli färdiga innan jag slutar. Kanske en bra uppvärmning inför att bli student. Mitt enda förhoppningsfulla sniffande på friheten var när jag huttrade en halvtimme på balkongen för att fota mitt färdiga vimpliga projekt till Pickles. Det är så fint! Snart snart kan jag visa upp det ordentligt.

Nu väntar den allra sista jobbveckan innan jag kan börja inse att jag ska bli student igen. Ja, efter att jag gjort klart nästa stora dokument som jag ska ta tag i nu.. Hoppas att ni har en roligare helg än jag!

lördag, januari 19, 2013

pappas muggar

Jag längtar till verkstan. Det kommer att bli en av de bra bitarna med att bli student igen -mer verkstadstid. Sist försökte jag mig på att göra raka utställda glas/muggar. Det är en svår form för mig, jag har försökt en massa gånger att få till ett bra och harmoniskt förhållande mellan höjd och bredd, mellan botten och öppning, väggens lutning i förhållande till höjd och bredd. De flesta försöken har hamnat i slaskhinken.

Det behövs nog lite kamp till innan jag hittar rätt och det känns naturligt i händerna, men jag har fått till en okej början nu -de här klarade sig längre än vanligt i alla fall. Några exemplar dog visserligen i dekoreringsprocessen när jag testade olika varianter innan det blev den här klassiska enkla, och ett par släta helt utan ristningar, men ovanligt många står nu på torkning och väntar på att finputsas.


Muggarna är tillkomna med tanke på min pappa som sedan många år varje kväll gör tre glas te (nota bene: inte tre glas efter varandra, nej tre glas samtidigt) i höga latteglas. Tänkte att jag ville testa att göra en variant i keramik, så kanske blir några av dem en present till pappa framöver. 

torsdag, januari 17, 2013

infriade löften

Kommer ni ihåg mitt projekt, 12 under 2012? Tanken var att jag under 2012 skulle göra minst 12 stick/virkprojekt av garn i mina egna lager innan jag fick lov att köpa nytt garn. På så sätt skulle garnkorgen bli lite lättare att stänga, och jag skulle lära mig att titta bland det jag har innan jag köper nytt garn.

Projektet gick verkligen över all förväntan! Totalt 26 projekt av garn från gömmorna hann det bli under året, och jag kände faktiskt inte det minsta behov av att köpa nytt garn, vilket jag också bara gjorde en gång under året -när jag besökte hemslöjden i Umeå och fyllde på med lite vitt och grått tvåtrådigt basgarn (som jag sen inte använde under året ändå). Det där lyxgarnet som jag lovade mig själv att jag fick köpa när de tolv projekten var gjorda har hittills inte köpts, kanske blir det inte alls av. Just nu trivs jag fint med de garner jag redan har.



Jag har verkligen tyckt om projektet, det har varit bra för kreativiteten att behöva ta av det jag har och utgå ifrån det. Jag har hittat nya färgkombinationer (som lilla sergeltröjans mörkgrå, vita och svalt gula, och den turkosa och roströda vågsjalens färgkrock) och haft mitt bästa mönsterkonstruktionsår hittills. Jag har kunnat sätta igång med projekt, testa, göra om och hitta rätt utan att fastna i frågan om vilket garn jag ska ha till nästa projekt, eller den där önskan om prefektion som gärna vill att allt ska vara färdigt redan innan man börjar. För mig är det obegränsade och ohämmade precis motsatsen för min kreativitet -kan jag välja vadsomhelst kan jag inte välja alls. Men har jag bara några få att välja mellan, då finns alla ideer i världen.

För 2013 har jag inga löften eller projekt, men jag kommer att fortsätta med att börja hantverkandet med en tur i min garnkorg. Där finns nog med garn för ett år till av kreativitet utifrån det jag redan har. Har du några projekt eller löften för årets hantverkande?

onsdag, januari 16, 2013

januari är snart slut

Det är de sista skälvande dagarna på mitt nuvarande jobb. En torsdag, en fredag, fyra dagars kurs, en fredag till och så en måndag förmiddag. Dagen att ge kramar och säja hejdå med overkligheten gungandes i magen. Så mycket jag vill hinna innan dess, så mycket som jag förpliktigar mig själv till. Kanske blir det alltid så. Kanske blir det så när man lämnar ett jobb som man har gett så mycket, som har gett mig så mycket. Som har påverkat mig så starkt till den jag är just nu. Som jag i min tur har kunnat utveckla, nyskapa, göra till det det är nu när jag snart lämnar det. 

Mitt första riktiga jobb, med sådana utmaningar och tunga processer att jag aldrig någonsin hade tackat ja till tjänsten om jag hade kunnat se dem i förväg. Arbetsuppgifter och ett ansvar som mer än en gång fått mig att förundras över att min arbetsgivare för snart tre år sedan valde att anförtro tjänsten till en oprövad 25åring. Men de gjorde de. Och jag klarade av det.


Och det har gett mig dagar och åter dagar av utmaningar, av skratt, av de märkligaste händelser, och av en djupt liggande och lugnande stolthet över och trygghet i mig själv. Av allt jag har klarat av och gjort jävligt bra. Av vetskapen att jag står upp för andra, för mig själv, mot det jag har mött i form av fördomar, idioti och inkompetens. Jag har lärt mig att vara arg. Men jag har också lärt mig ett lugn och att det jag gör allra bäst och som ger mig allra mest tillbaka är att jobba med lärande, med grupper och individer, med tankar, funderingar, diskussioner och kunskap, med strategier, planering och utveckling. Och det har gjort att jag nu sätter arbetslivet på paus och går tillbaka till att vara student.

Det är konstigt på många sätt. Men de krokiga och gropiga omvägarna där man inte ser längre än till nästa krök är de som visar, lär och skapar oss. Så jag ser försiktigt fram emot det jag just nu kan skymta bortom träden i horisonten. Det kommer inte heller att vara enkelt, men det kommer att bli bra. Och mitt snart avslutade jobb kommer att bli till något som finns i min ryggsäck att bära vidare på längs nya grusvägar och skogsstigar.

måndag, januari 14, 2013

sista av 2012



Ett sista projekt som blev klart under förra året ska in på bloggen och läggas till handlingarna. Under förra året återanvände jag samma nystan alpackagarn i hundra (lätt överdrift) olika projekt, inget blev jag nöjd med. Till sist stickade jag långa muddar av garnet bara för att bli av med det. De är ruskigt mjuka och varma, men inte riktigt min stil. Kanske blir de en present till någon.

Garn: Drops Alpacka
Stickor: Nr 3 (tror jag)
Mönster: Well, inte mycket till mönster alls faktiskt


söndag, januari 13, 2013

söndagsjobb

Jag har varit i verkstaden, experimenterat och tramsat.
Ja, lite blev gjort ordentligt också.

fredag, januari 11, 2013

åtta vantar


Varma och tjocka virkade vantar. Det är första gången jag virkar så här tjockt, men oj vilket bra resultat. Varmt, stretchigt, studsigt och mjukt. Jag funderar på att virka ett fodral i samma teknik till min nya dator som jag efter mycket ynk och stön investerade i under julen.

Fyra par vantar hann det bli innan året ändrade siffra, två par grå och två par röda, alla med vit kant. Beklagar de suddiga bilderna, det känns verkligen som att man lever i ständig skymningstid nu.



Garn: Kampes 2trådiga, hållet dubbelt. Den vita kanten är en snutt baby eco-ull.
Virknål: Nr 5½
Mönster: mitt eget

torsdag, januari 10, 2013

funderingsfortsättning

Vad intressant att läsa era reflektioner kring inspiration vs kopiering, jag håller med om mycket och tycker att det här är frågor som behöver diskuteras inom hantverk och slöjd -och som säkerligen diskuteras på många olika håll. Det är spännande att fundera över hur och när vi lånar av dåtid och samtid och hur detta, som en person kommenterade, driver hantverket framåt. Inspiration och delvis kopiering som en positiv och nödvändig drivkraft? Ja, säkerligen. 

Men något som återkommer både på och mellan raderna (och hos mig) är en tveksamhet när pengar och försäljning kommer in i bilden, vad är egentligen okej då? Jag har så länge jag stickat och virkat helt ärligt aldrig ägnat en tanke på hur jag använt eller inspirerats av andras arbeten -tvärtom har jag med glädje snott och härmat och utvecklat och blandat. Det har ju inte spelat någon roll, det har ju bara varit hantverk som jag själv använt.

Men med keramiken har frågan helt plötsligt klampat in i mina tankar och högljutt tjoat om uppmärksamhet, för där finns tankar och drömmar om att just kunna sälja framöver. Jag skulle aldrig med avsikt kopiera någon annans verk och jag hoppas att det är som en annan kommenterade, att man nog känner vad som är inspiration och vad som är kopiering.

För det jag vill är ju att inspireras, att få göra det som är ett utflöde av mina händer, av mig, inte av någon annan. Att få sätta mitt namn på det som är 'mitt', sammanbyggt av mig och med inspiration och byggstenar av de som har gått före, de som funnits under solen och framför lerklösen före mig, men göra det på mitt eget sätt, så att det blir mitt hantverk. Lite som en människa, sammansatt av samma atomer som funnits sen världen kom till, men ändå helt sin egen.



Och så, jag måste hälsa till er som har kommenterat på min keramik under hösten och vintern, ni som med glada tecken frågat när 'butiken' öppnar, sagt att 'en sådan skulle man vilja köpa' -om ni visste vad glad och stärkt jag blir av era kommentarer! Jag kan bara säga att jag jobbar på det, jag testar och övar och hittar mina former och modeller och känner glädjen i att utvecklas och känna vägen mellan tanke och hand krympa. Och bloggen följer med. Så den dag det är möjligt att köpa mina saker, då kommer ni med all säkerhet få veta det här!  

Efter att ha snackat namnbyte och enerverande buggar ser jag nu fram emot en massa hantverksbloggande igen. Stort tack till alla er som ansträngt er med länkbyten och som följt med hit! Snart finns det färdiga vimpelvantar, och så har de sista projekten från förra året fotats och trängs om att komma hit och visa upp sig.

Bloggen är redo för ett nytt år!

onsdag, januari 09, 2013

gaaah, buggar!

Jädrar vilka irriterande små buggar det har blivit i och med namnbytet på bloggen. Eftersom man kunde byta namn direkt i bloggens egna inställningar tänkte jag nog oreflekterat att allt sånt där bara skulle löööösa sig av sig självt.

It did not.

Irritationsmoment 1 (hojt hojt alla bloggare!):
Det verkar ha buggat ihop totalt hos alla er som använder blogger och har min blogg med i länklistor. Hos flera har jag sett att bloggen står som "fröken c" i era listor, sen går länken lustigt nog till mariacarlander -men till mitt 3-4 dagar gamla verkstadsinlägg >länken uppdaterar alltså inte som den ska! En liten förhoppning och bön, det vore jätteschysst av er om ni ville uppdatera era blogglistor så att länkarna uppdaterar som de ska.

Prettyprettyplease


Irritationsmoment 2:
Bloggen kommer inte upp på google när man söker (om man nu inte råkar söka på exakt rätt adress). Enormt enerverande. Jag har ingen aning om vad jag kan göra av det, så tekniskt sinnade hithittare får jättegärna tipsa. Just nu blundar jag och hoppas att det löser sig med tiden...

I övrigt har jag ändrat länkning på etiketterade inlägg etc -men hittar ni buggar får ni jättegärna berätta om dem!

söndag, januari 06, 2013

sååå 2012; två mössor


Jag var lite seg på att fota färdiga projekt under slutet av året, men nu är det äntligen gjort! Bäst att passa på under ledighetens sista skälvande timmar.

En av 2012 års förtjusningar var att sticka små hjälmmössor. Grymt gulligt, väldigt trevlig stickning (alltså, trots en massa stickningar i barnstorlek så är jag inte i närheten av att ha eller försöka få barn, jag bara gillar modellerna och det är skönt att göra små saker ibland). I december städade/inventerade jag garnkorgen och hittade rester av två sorters tjockt ullgarn i mörkbrunt, ganska lika i kvalitet och nyans. Det räckte preciiiiis till en mössa. Den sista snutten fick jag dela i två och gjorde icords:en till sista centimetern. Göttarns, jag gillar när nystanen tar slut helt och hållet.

Garn: Restgarn
Stickor: nr 4
Mönster: Utgick ifrån detta och gjorde om det för att få en liten mössa trots tjockare garn och stickor. Gillar verkligen det här mönstret -inga sömmar och snygga minskningar.


Den andra mössmodellen som jag föll för under 2012 var denna. Öronlappar är ju helt grymt. Jag är inte så förtjust i sådana där långa öronlappar a la inkamössa, men de här så runda sakerna i den här modellen är helt genialt.

Garn: Mitt egenspunna solskensgarn av ull från Tokyo
Stickor: Hmm, gissar på endera 3½ eller 4, det var evigheter sedan denna blev klar så jag minns tyvärr inte
Mönster: Utgick ifrån Grantham och ändrade så att storleken blev rätt till garnet och stickorna, skippade som vanligt den lilla knuten.

lördag, januari 05, 2013

fundering i verkstan

Tillbaka i Uppsala igen tar jag vara på de sista lediga dagarna genom att vara i verkstan, lyx med två hela dagar (ja, well, nästan då efter rejäla sovmornar) utan tider att passa. Jag bestämde mig för ett nytt försök på koppar, nu när jag lärt mig hur snabbt sakerna torkar så här års i verkstan. Och den här gången funkade det, skönt nog, och hänklarna kom på plats utan sprickor. Det blev koppar i två storlekar, den lite mindre hoppas jag är en lagom kaffekoppsstorlek och den större en bra tekoppsstorlek. Nu står de och torkar långsamt under plast.


Jag har sett många koppar som har ristade mönster (kolla till exempel gärna in Ulrika Olssons jättefina koppar, jag älskar hennes enkelt ristade randiga koppar), och tycker att det kan vara väldigt snyggt, särskilt enkla mönster som just ränder eller blad. Men det som uppstår i mig då jag tar med mig det här in i verkstaden tycker jag är en både intressant, viktig och svår fråga. Var går egentligen gränsen mellan inspiration och kopiering?

Vilken form, på till exempel en kopp (eller kanske en mössa om vi tänker stickning/virkning), är allmän och tidlös, en sådan som 'alla' gör i sin egen variant, och vilken form är så specifik att det kan hävdas vara kopiering att göra den eller en variant på den? Samma fråga gäller förstås dekorering, kanske blir det till och med ännu tydligare när man börjar tänka mönster och färgkombinationer.


Jag vet keramiker som svartsjukt bevakar sina modeller och produkter och blir arga när de upplever att andra har kopierat dem, med all rätta kan man tycka. Men en liten liten röst i mig tycker att man förhäver sig lite när man menar att man själv uppfunnit något, något ingen annan förr har gjort. Den lilla rösten säger 'intet nytt under solen', vi bara lånar av varandra och de som gått före oss. En annan liten röst säger att det faktiskt är både möjligt och fult att kopiera andra, och så är jag tillbaka i frågan om var gränsen egentligen ligger mellan kusinerna kopiering och inspiration.

Hur tänker du?

fredag, januari 04, 2013

vimpelmössa



Under jullovet fortsatte jag med Pickles inspirationsutmaning, en mössa behövde stickas för att komplettera de två vantar jag gjort. Och en mössa blev det också! Jag hade hunnit fundera en del över mönster och färg och bestämde mig för att testa en annan variant än den jag gjorde på vantarna och det visade sig vara ett bra beslut. Jag är så jädra nöjd! Alltså, så ofantligt skön mössa, bäst modell och grymt mönster. Ingen falsk blygsamhet här inte, jeg elsker den! Bästbästbäst. Ledsen för den tråkiga bilden, bättre bilder kommer när allt är klart och pickles har fått bilderna.

Problemet är bara att jag gillar den så mycket att jag vill att vantarna också ska se ut som mössan och det gör inte riktigt de som jag gjort. Så jag har börjat på ett nytt par vantar som matchar mössan bättre. Efter en och en halv vante tog ett av garnnystanen slut, så jag har repat upp en av de tidigare vantarna. Lite surt, men hela den här julen har präglats av att repa upp och göra om och det finns något tillfredställande i det också. Och de nya vantarna blir så bra...

torsdag, januari 03, 2013

och... nu!

Nu heter bloggen mariacarlander.blogspot.com!
Allt är som förut (föränderligt).

Välkommen hit!

ps. Jag gör en liten skuggblogg på den gamla adressen, så att folk som inte hunnit läsa mitt förra inlägg hittar hit.

ps 2. Jag upptäckte att det buggar lite med länkar och sånt nu när jag har bytt namnet. Hmm. Jag jobbar på det!

onsdag, januari 02, 2013

nytt år, nytt namn


Under hösten har jag funderat en del kring det här med namn och identitet.

Med keramiken kom också ett behov av att välja vem jag är utåt, vilket namn som är mitt. Snabbt lade jag alternativet att skapa ett nytt 'varumärke' eller designernamn åt mig själv åt sidan. Det skulle aldrig kännas rätt. Istället valde jag det enklaste och det jag kan stå för för alltid; mitt namn. Inget kan bli mer jag än det.

Jag tänkte länge att jag skulle fortsätta med bloggen och stickandet under fröken c och reservera mitt fullständiga namn för keramiken. Men ju mer jag funderade på det, desto krångligare verkade det. Olika namn för olika saker, när jag är samma person. Jag ser ingen skillnad på det skapande som sker med lera och det som sker med ull. Jag vill vara jag fullt ut i båda.

Så efter fem år som fröken c har jag tillslut vuxit ur mitt bloggalias fröken c. Eller kanske har jag inte vuxit ur det, utan snarare vuxit så mycket att namnet också kan växa till det det egentligen alltid varit. För fröken c är egentligen mitt namn, eller en smeksam variant av det, i lite komprimerad form. Jag har så länge jag kan minnas blivit kallad 'Fröken Carlander' av en av mina bästa vänner, och det kändes väl som ett passande alias när bloggen föddes för fem år sedan att bara korta ned Fröken Carlander till fröken c.

Så snart (om allt går väl), mina vänner, byter bloggen namn till
mariacarlander.blogspot.com!

Det kommer nog att kännas konstigt ett tag och jag inser hur mycket bloggen och aliset kommit att betyda under de här fem åren, hur mycket som har hänt under den tiden, hur många personer som känner mig bara som fröken c och inte alls har nån relation till mig som Maria Carlander.

Men det löser vi, jag är ju densamma och jag hoppas verkligen att ni alla hittar vidare till det nya bloggnamnet! Skynda skynda att ändra i länklistor och sånt där så att vi hittar varandra framöver också!

Så ses vi på andra sidan det här lilla renoveringsprojektet.


............... english (oh my, first time on the blog!)...............................

Well, basically, the overlong text above just states that in a short while the blog's adress will change (if everything works as planned) from froken-c.blogspot.com to mariacarlander.blogspot.com

Remember to change any RSS-feeds or links you use to get here, and see you on the other side!