söndag, november 25, 2012

verkstadshelg

Jag hade peppat för julmarknad ute på Ulva kvarn, men med dåligt cykelväder och få bussförbindelser fick det bli en helhelg i verkstan istället. Jag testade att dreja droppformade oljelampor, jag tycker jättemycket om formen och ser fram emot att testa dem och se om de fungerar. Det ska skäras av ett lock så att lampan går att fyllas och veken petas på plats. Sen blev det lite burkar också, jag har märkt att jag tycker om att dreja slutna former som burkar och ägg. Inneslutet tomrum, intet med väggar.


Jag testade en ny lera också, utan chamotte den här gången, och så len så len att dreja. Men inte lika stabil som den jag drejat med hittills och många misslyckanden hamnade i skålen för att knådas ihop igen senare. Jag gav upp de större formerna för tillfället och ägnade mig åt att göra ett helt parti med små låga skålar till salt eller soja eller värmeljus istället. Och det gick ju fint.


I veckan som gick sålde jag min första keramik "på riktigt" (att någon kom och tittade och sen bestämde sig för att köpa). En vän och en kompis släkting som båda var på besök hemma i kollektivet såg det lilla jag hunnit få hem från verkstan hittills och båda ville köpa. Roligt! Men oj vad jag måste komma över jobbigheten i att sätta pris på det jag har gjort och stå för det.

Jag vet att en del (definitivt inte alla) grejer jag gör är helt okej, för att inte säga lika bra som en del keramik som säljs ute, men jag känner mig så mycket som en nybörjare att det är svårt att sätta "riktiga" priser på dem. Jag rättfärdigar mina låga priser med att de hittills är övningsexemplar och prototyper som jag får chansen att få tillbaka kostnaden för. Men det är ju en avvägning det där, hur och när ska priserna höjas, hur hittar man den nivån där man får ett vettigt pris, men att priset ändå är sådant att folk vill köpa dem?

Hur resonerar du när (om) du prisssätter ditt hantverk?

8 kommentarer:

Huset på kullen sa...

Så fina saker gillar dina grejor.När der gäller priser titta runt lite o se om du hittar något likvärdigt. Eller ta hjälp av en kompis.Jag har sålt handledsvärmare där garnet kostade 125:- för 175:-. Fick i går höra en tjej som gjort samma o sålde dom för 250:-. Så titta runt lite o lägg dig i närheten. För dina alster är jätte fina. Haen härlig vecka kram Beijan

Tyg och otyg sa...

Det är ju jättesvårt att sätta priser, det tror jag alla som sysslar med hantverk är ganska eniga om.
Dels är det svårt att värdesätta sitt eget arbete, dels vill man ju få saker sålda och gemene man (som inte har egen erfarenhet av hantverk och inte vet vilket arbete som ligger bakom utan jämför rakt av med priserna på massfabricerade produkter där ingen i produktionskedjan förmodligen fått skäligt betalt) är ofta inte beredd att betala vad som vore ett rimligt pris.

Sedan beror det ju på i vilken regi man säljer. Har man eget företag har man ju en del omkostnader som måste täckas för att det ska gå runt och då måste man ta högre priser. Säljer man via någon butik tar de ju ofta kommission eller att man betalar någon avgift för att få sälja där, vilket ju också måste tas med i beräkningen när man prissätter. Så är det ju materialkostnaden och sist men inte minst själva arbetet.

En sak som jag märker hjälper mig att inte sätta alltför låga priser, är att tänka på det som en solidaritetsfråga, eller vad man ska säga. Jag har ju en annan inkomstkälla, nämligen mitt jobb, och skulle alltså kunna sälja mina alster ganska billigt eftersom jag inte är beroende av den inkomsten för att kunna försörja mig. Men jag vill att andra ska kunna ha sitt hantverk som en heltidssyssla och kunna livnära sig på det, och sätter jag då för låga priser så bidrar jag till att devalvera värdet på hantverk och därmed till att göra det svårare för dem som vill kunna leva på det.

Paula sa...

Å vad jag håller med! Det värsta värsta= prissättningen!! Uschienamej! Ska med glädje läsa alla svaren du får här!

Ulrika sa...

Bra svarat Tyg och otyg! Håller helt med där! Jag tycker du, Fröken C, gör rätt i att berätta om ditt hantverk. Att du är nybörjare och att du därför kanske inte riktigt vill ta samma priser som någon som är etablerad. Jag har inga fasta priser så, men jämför hela tiden med liknande produkter. Efter 8 somrar på ett av Gotlands största i krukmakeri, tycker jag mig ha en rimlig och realistisk bild av vad bruksgods kan kosta. Inte sällan kan jag ta ett något högre pris för ett föremål då jag blir kontaktad av en intressent eller får en direkt beställning. Den personen har ju liksom redan gjort sitt val, den vill ha mina grejer, oavsett pris! Med åren har jag blivit kaxigare när jag prissätter grejer som jag säljer via andra. När det handlar om större beställningar, som för flera tusentals kronor, ibland tiotusentals kronor, väger jag arbetet mot summan jag ska få. Är det rimligt? Är det värt det? En veckas hårt drejande, är det värt den här summan? Så får man också påminna sig att på sikt kan det absolut vara värt det. Mina grejer i ett visst sammanhang kan ge mig så mycket mer framöver förutom just de där pengarna jag får vid försäljningen.

Ja, ungefär så tänker jag. Hoppas jag kan vara till någon hjälp! Vill du ha närmare hjälp, bara att maila!

Ulrika sa...

Och. Jag har enskild firma. Mina inkomster ska täcka alla mina utgifter. Och de är rätt höga med bränningar, lera och glasyrer. När jag väl gör inköp köper jag ungefär 800-1000 kilo lera, 100 kilo glasyr odyl. Då gäller det att det finns pengar på kontot...

fröken c sa...

Beijan: Tack, och jag håller med om att det är en bra idé att titta runt och se vad andra tar -men då kommer den här tanken med att jag är nybörjare in också, och så vill jag lägga mig lägre...

Tyg och otyg: Tack för dina resonemang!Jag tycker att du verkligen pekar på själva kärnpunkten i problemet -att man genom för låga priser devalverar värdet på hantverk och möjligheten för människor att leva på det, vs att man själv som enskild person inte "behöver" ta så höga priser för att man endera har ett annat jobb, eller för att man (som i mitt fall dessutom) inte säljer via eget företag eller genom butiker som ska ha kommission.

Ulrika: Tack så mycket för dina erfarenheter, och för att du till och med erbjuder att jag kan mejla dig! Det kanske jag vågar göra framöver nån gång. Just detta att jämföra med andra känns tryggt (men läskigt också, det är ju svårt att jämföra butikspriser med mitt eget sälja-ur-hyllan-priser), men med tanke på att jag inte har enskild firma ännu (men kanske en dag, om keramiken blir en större och mer permanent del av mitt liv) så känns det också skönt att du tycker att jag faktiskt kan berätta för folk att jag är nybörjare och just därför tar lägre priser. Just nu tänker jag att det är viktigare att jag får komma igång, börja sälja, se vad folk tycker om, fortsätta öva, och en vinst att leva på är därför inte det viktigaste. Samtidigt som jag inte vill ta skampriser, varken för mig själv eller med tanke på alla som jobbar med detta på riktigt.

Cecilia N sa...

Men är "nybörjare" en viktig faktor?
Om dina alster därmed är sneda, vinda, locket passar inte burken, konstig miss i glasyren, det finns bubblor i leran som gör alstret skörare än om det inte finns bubblor, eller nåt annat nybörjarfel som inte ett proffs skulle släppa ifrån sig, möjligen på andrasorteringshyllan,
då är nybörjare en faktor att ta hänsyn till.

Men om du gör välklassiga alster så finns det inte någon anledning att rea bort med förevändningen "nybörjare". Jag tycker att tyg och otyg har sagt det bra.

Anonym sa...

Som sagt, priser är svårt. Jag är en s k hobby-keramiker, och det har jag varit i mååånga år. För att inte mina skåp och hyllor ska bågna så säljer jag en och annan sak. Övar och övar vilket gör att jag blir allt snabbare och lite säkrare på vad jag gör. Tycker ändå inte att jag kan ta samma priser som "riktiga" keramiker gör. Har ju inte alls samma omkostnader. Den dag jag själv anser att jag behärskar hantverket till fullo höjer jag priserna. Unika saker, av mer skulpturalt slag, som vissa t ex rakubrända föremål, kan jag utan att skämmas ta ganska bra betalt för. En kaffemugg med hänkel kostar hos mig 120 kronor.
=^.^= Inger H