söndag, april 22, 2012

omsorg


Våren dröjer. Men jag har min egen värld på fönsterbrädan. En värld full av liv och kraft och energi, och det växer så overkligt snabbt. Varje dag står jag länge länge och tittar på dem, läser av dem (behöver de lite mer vatten, vändas på?), njuter av dem -inte för det de ska bli utan bara för det de är, just nu. Och jag tänker, tänk om vi kunde se på varandra på samma sätt.

4 kommentarer:

Dödergök sa...

Det där odlandet är livsviktigt så är det bara, tror vi har det i oss, så och skörda, att vara en del av ett kretslopp.

Hedvig sa...

Underbara bilder! :)

fröken blund slår dank sa...

tänk om det vore så...du skriver fint.

Jo sa...

Visst är det underbart när det växer!? Just nu växer det nog lite VÄL fort i våra fönster, jag vågar inte ens fota och visa på bloggen, så många plantor är det.
Superfina bilder och så fint du skriver!