tisdag, mars 24, 2009

lappad

Jag har en älskad kofta, grå, varm och mjuk. Den är den bästa koftan av alla. Men mina armbågar är vassare än jag trodde och många långa timmars pluggande lutandes på min högra hand med armbågen i bordet har gjort ett hål i min fina kofta.


Först var det lite sorgligt att upptäcka nötningen om snart blev till hål, men sen blev jag lite glad. Glad över att faktiskt använda det jag en gång köpt så pass att det nöts ut, snarare än att det efter några veckor slängs in i garderobens mörka mage och jag går ut och köper nåt nytt. Sen log jag lite också när det gick upp för mig att jag skulle ta och laga min kofta med professorslappar, alltså tygovaler på armbågarna.


Så, ut och köpa lite vlieseline (fanns tyvärr inget hemma hos föräldraskapet) och fram med det fina storblommiga retrolakandet. Lakanet hade några fläckar på ena sidan så att en bit av den sidan går inte att sy något av, så jag klippte ut mina tygovaler mellan fläckarna. Pressa, klippa, sy, brodera langettsöm.
Wii, mycket artsy. Gult och grått är grejen, och min kofta är fin igen.



Ps. Denna vecka dubbelbloggar jag och sprider mina ord också på kravallslöjds blogg, kolla in där eller framförallt på coola kravallslöjd, kanske bli medlem också..?

2 kommentarer:

teresa sa...

Vad fint det blev! Härlig återanvändning, på flera sätt.

slingerbult sa...

Wooha! Finfint!
Känner precis igen känslan av att först bli ledsen och sen glad för att få möjligheten att göra något man gillar ännu mer ens eget.