fredag, februari 27, 2009

du måste va sjuk

-sjuuk, sjuuk, sjuuk..
Jag har två -verbalt- tysta dagar igår och idag efter att helt ha hostat bort rösten. Det är märkligt när en försöker ropa "ja!" och allt som hörs är ett svagt väsande. Ynkligt.

Vad roligt det är med alla kommentarer på utlottningen! Så fint att se vilka ni är bakom alla siffror, hitta till nya bloggor, få bloggkomplimanger så att öronen blir rosa.. Som svar på ett eller ett par inlägg så javisst är stickhållarna hemmagjorda, snajsiga små träkoppar som jag målat och sen trätt gummisnodd igenom. Så low-tech är de, men de funkar.

Mellan febertoppar och hostattacker gör jag det som känns som precis lagom nivå för den här sjuklingen -halvavancerad stickning. Jag har gett mig på mitt första sockmönster ever som inte resulterar i raggsockar, och jag tror banne mig att jag tycker om det! Det är interlocking leaves från knitty. com och det blir riktigt fint. Garnet är 70g rest från min thermal, Opal i petrolium. Sockarna stickas från tån vilket ju är ypperligt när jag inte har så mycket garn man ska, då bara fortsätter jag tills hälften av nystanet är förbrukat. Vårt nyaste kollektivtillskott hade med sig en spejsad hushållsvåg i silver, så här ska det bli exakt.




Så fick jag en sanningsutmaning av virkstina, ännu en ny blogg i min värld. Så här kommer åtta utvalda sanningar om yours truly:
  1. Jag förstår inte poängen med hundar och tror att det hela är en övergående fas.
  2. En av alla mina stora resedrömmar är att bo ett längre tag på varje kontinent. En lightvariant av drömmen är att helt enkelt i alla fall ha besökt varje kontinent innan jag dör. So far har jag Nordamerika och Australien kvar, och polerna om de räknas.
  3. Jag har i hela mitt stickliv stickat aviga maskor på ett fusksätt som vrider dem ett halvt varv fel. Men för en månad sedan, när jag skulle sticka min halsvärmare insåg jag att det stickmönstret inte skulle funka med mina fuskvarianter så jag skärpte mig och lärde mig det riktiga sättet att sticka aviga.
  4. Fram tills min 19årsdag tyckte jag att frukt och grönsaker varken var gott eller nödvändigt. Nu är jag sedan 3 år tillbaka en glatt morotsknaprande vegetarian.
  5. Jag är en orolig själ och får krupp av att tillbringa mer än två dagar utan ett antal projekt att genomföra.
  6. Det bor en kvasikonservativ fotosnobb inom mig. I hemlighet tycker jag att det är fusk att redigera bilder digitalt istället för att bli en bra fotograf som kan ta snygga bilder på en gång. Bakåtsträvaren tycker att det är stor skillnad på att stå i ett mörkerrum och ta fram sina egna bilder (vilket absolut inte har något att göra med att hon själv stått flera år i mörkerrum och lett åt framkallningsmagin), vilket hon kallar "hantverk", och att sitta framför datorn och mixtra med alla färger och rawformat och allt, vilket hon kallar något helt annat.
  7. Jag är galet svag för stämsång i folklig ton. Sjung något för mig i stämmor och jag följer med vart som helst.
  8. Det är mycket säkert att resa med mig eftersom jag drar till mig alla olyckor som en svamp drar till sig vatten. Hittills har jag förutom vanlig panikmagsjuka prickat av att bli biten av en get, en katt, skära mig, bita sönder en tand, trampa på en sjöborre och få Malaria. Allt medan min reskamrat frisk och oskadd går bredvid.
Så, det var dagsens sanningar. Jag skickar sanningsutmaningen vidare till vemhelst som önskar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag bara MÅSTE kommentera punkt 3! Det är inte fusk! Det är rationalisering... Det går ju så sjukt mycket fortare att sticka så ju! Och funkar det inte i vissa mönster (vilket är bra sällan) får man väl anpassa det i dom enstaka fallen... Har sett på engelska bloggar att man kallar det för "combined knitting". Så det har till och med ett namn! Så länge man vrider rätt på nästa varv så är ju allt lugnt! Allt som fungerar är rätt!
Tack för en mycket trevlig och vacker blogg! Tjolahopp!

VirkStina sa...

Vad roligt att du ville va med på utmaningen!Ha det gott!