tisdag, december 30, 2008

hej hej hej-hej hejdå

Hejdå tvåtusenåtta.
Hejdå korridorsrum, grekiska, praktik, resdrömmar och sabbatsårsfrustrationer, sommarjobb, färdigstickade stickningar, livsfunderingar, nattdans, fältstudiepanik, stipendieglädje, brasilien.
Vi firar av dig med glädje och fest.

Hej tvåtusennio.
Hej okänt.
Det ska nog bli bra det här.

måndag, december 29, 2008

femtontusen


..så många besök har jag fått på bloggen nu!
Den fyllde förresten ett år också, borta i brasilien.
Jag tänkte ett stilla 'hurra'.

Tack söta ni för alla besök och kommentarer, ni är så fina. Utan er, era ord och era bloggar skulle jag ligga lite lägre i leende-statistiken och mängden sytt, pysslat och stickat. Tack för all inspiration! Både från vänner med och utan garn i näven.

När besöksstatistiken visar tjugotusen så lovar jag en tävling av nåt slag. Så det är lika bra att hänga kvar här ett tag till.

wiiiiih!

Jag vann jag vann jag vann!

En liten glatt länk-prickig text följer nu:
Jo, så här är det att fina Ulrica som
bloggar här och jobbar som en liten ekorre på sin egen monsterstora och finfina sida stickamera har haft lite olika jultävlingar under december, en julspecial, där en har kunnat vinna *damdamdamdamdamdamda* garn! Och sånt.

Troget och hoppfullt som en liten get har jag svarat på tävlingarna, och för en liten stund sen läste jag nyvaket min mejl och såg *badabamBA* (jag föreslår att du själv hemma framför datorn agerar ut alla ljudeffekter) ett mejl från stickamera i inkorgen.

Jag har vunnit fjärde pris i den fjärde och sista jultävlingen!
Fint som snus.
Jag har vunnit en härva
Manos Del Uruguay, ett handspunnet och handfärgat garn från ett stort kvinnokooperativ i Uruguay (söder om Brasilien). Och dessutom ett par bambustickor till det. Priset kommer från Elviras garn och hantverk, som jag också lånat fotot från.

Åh, det är så fint! Färgen ska vara som på bilden, athena, och det ser ut som godis... Jag har velat ha garn från manos del uruguay länge, men inte nänts köpa. Och nu har jag snart en egen härva och stickor till!

Men vad ska jag sticka av den?

lördag, december 27, 2008

mat som ser ut som annat #1

En ny folkbildande serie från utbildningsradion

Mat: blomkål
Ser ut som : ett träd



Nästa vecka: Gröt.

gökmössan

En live tribute till min favoritstickbloggerska alla dagar: Dödergök! Jag skulle nästan vilja vara henne. Och om jag såg henne på stan så skulle jag vilja vara kompis med henne, men känna mig lite för ocool för att våga gå fram och säga det rakt ut. Så jag generar henne här lite tvärs över ettorna och nollorna istället och tänker att hon ler nog i alla fall om hon läser det här.

Lillasyster önskade sig i julklapp en petrolblå likadan mössa som jag har, ungen har ju bra smak. Nu var ju inte jag så kreativ så att jag skrev ned hur jag gjorde när jag inproviserade fram den ultimata favoritmössan, så jag försökte förvilla bort henne från hennes ursprungsidé genom att visa lite andra snygga mössor, och hon fastnade direkt för dödergöks fluffiga basker.


Garnaffär besöktes och garn köptes. Det blev ett tjockare raggsocksgarn som jag anamnesat bort ur min hjärna just nu, valt på färgen snarare än känslan, men det var mjukt och trevligt att sticka med och ungefär 1½ nystan gick åt. Jag följde mönstret förutom att jag tog med en grej från min egen favoritmössa. Resårkanten stickades med ett gäng short-rows så att den är längre i pannan än bak i nacken. Det är en så enkel grej att göra, vill du lära dig principen så testa att sticka en calorimetry, men ger så mycket skönare passform på pösmössor, tycker jag.


Det var ett kul mönster fint gjort av dödergök (jag är dödsimponerad av alla som skriver ihop sina egna mönster, och känner att jag skulle vilja sätta ihop ett eget mönster på min favoritmössa) och lillasyster blev jättenöjd, mössan får följa med till japan nu i vår.

fredag, december 26, 2008

så nära

Alltid denna känsla av overklighet när nånting som inte borde hända nånstans ändå händer, och händer så nära. Det här är min gata, två hus bort från kollektivet där jag flyttar in om några dar.

wisp

Knappad och klar.


Älskade secondhand, det fick bistå med knappar också denna gång. Ett gäng små pärlemorknappar för en halv krona styck håller nu ihop min minivariant av
wisp. Efter min kiri-sjal som jag gjorde en gång i begynnelsen, det var min första spetssjal (jag har märkt att jag har en stark tendens att välja de största projekten när jag ska lära mig en ny teknik. Det är inte jätteintelligent, men hybris är min vän. Lära spetsstickning -välde kiri. Lära tvåfärgsstickning -började med en tröja...), hade jag kvar lite knappt ett nystan kidssilk haze. Lyxigt restgarn. Snålare nuförtiden än dåförtiden ville jag inte köpa mer av samma och göra nåt nytt stort (jag har dessutom kommit fram till att det kanske inte är världens mest party färg), utan nåt lagomt litet, och jag hittade wisp. Inte världens vackraste, inte världens roligaste, men hey -vem är väl det egentligen? Så det var den det fick bli.


Tillslut färdig efter kampen mot tunna garnet på tjocka hala metallstickorna räcker den nu två varv runt halsen och är riktigt varm och mjuk. Snipp snapp snut.


Jag är så hård. Och mjuk.

stolt som en uggla

Julafton var morgonljus och kyrka och gran och mormor och morfar och mat och fika kakor sådana-där-som-vi-alltid-fikar-på-jul och godgod vegetarisk julmat och för första julen i mitt liv tackade ögonen och själen nej till kalle anka och stannade med de vuxna och vuxen-drack likör istället. Paketen var efter en gemensam deal inte så många fast de blev rätt många ändå.


Lillasyster gjorde mig stolt igen med hantverksklapp: en uggleväska i filt (visst är den huuur fin som helst!) där mina stickor genast flyttade in.


Och så gjorde jag en insats för mig själv genom att sy små fodral till stickorna så att de slipper gå omkring därinne och bara trassla ihop sig. Det var ett lagom stort pyssel så där på juldan: röd filt till strumpstickorna veks dubbel och så sydde jag ett gäng små kanaler på måfå, pluttade i stickorna i någon som råkat bli lagom bred, och klippte ut den tuben. Till rundstickorna fick det bli beige filt och två filtbitar på varandra, nynna lite och sy på måfå och hoppas att det blir lagomt brett, prova, klippa ut. Rundstickornas fodral är utan botten så att tråden kan sticka ut.


Det här systemet håller väl inte för evigt, men jag tyckte att det var rätt finurligt med tanke på den minimala arbetsinsatsen som krävdes... Version två komma noll kan brodera dit stickstorleken också på fodralen, men undertecknad har tömt ut sin pysslighet för julhelgen.

tisdag, december 23, 2008

det där man måste säga nu


Mössan är avmaskad, glöggen är varm, tryfflisarna kramas i sin påse i kylen, paketen är inslagna och katterna sover sig igenom mörkret.

God Jul vänner, kända och okända.

måndag, december 22, 2008

veckans jul-Ernst

Alla vill ha en:
Godisskål från sovjet (om sovjet varit lite mera pop och vinyl)1. Tag dig en tur till din sambos/respektives/storebrors skivsamling, och välj ut favoritskivan. Eller, om det inte uppskattas, till närmaste lilla trevliga secondhandaffär. Lägg vantarna på några LPskivor, betala, ta på dig vantarna igen och gå hem.
2. Värm ugnen till 100 grader och torka av skivan ett varv om den är skitig
3. Sätt in en kopp (rätt hög) i ugnen och lägg skivan ovanpå med koppen i mitten
4. Nynna sovjets nationalsång (det här är viktigt hälsar Ernst och viftar på tårna) -här finns en fin med text så att du kan sjunga med ordentligt- i 30 sekunder eller tills skivan i ugnen har hängt ned sig över kanterna på koppen
5. Ta ut den sladdriga skivan och osladdriga koppen och börja böja och knåpa med skivan tills den fått önskad form. Det här är det olidligt spännande steget, erfarenheten har visat att det finns ungefär 10-15sekunder där skivan varken är för mjuk eller hård utan är mottaglig för designidéer, så rappa på! Erfarenheten kom också fram till att det var enklare att böja barhänt än med handskar på.


Så, nu är det bara att fortsätta produktionen.
Min sovjetiskt inspirerade lillebror behöver inte heller denna jul gå utan klappar med ryss-tema. Nån kanske förresten minns förra årets mjuka diktator...


-Men åååh, så fräsch och retro, hur ska jag kunna göra en likadan?
-Jo serru, det är enkelt som ett tu tre, följ bara de här instruktionerna så har du snart en alldeles egen kommunist att hälla julkolorna i.

klippeklippeklippklapp


årets enda stickade, specialbeställd från lillasyster.
gökig mössa i petroligt raggarn.

söndag, december 21, 2008

the nerd is back

Och tröjan är klar.February Lady Sweater av flintknits ska nog bli en kompis framöver. Den värmde mej (ehum) på planet hem dit minusgraderna väntade på att hoppa på mig och krypa in i mina kläder.

Garnet är Kinnatextils Cablé 12/6, 200g:s härvor (50-lappen stycket! finemang minsann), knappt 500g gick åt. Garnet är ungefär hälften så tjockt som mönstret krävde, så jag stickade med dubbla trådar.Storleken är small eftersom jag blev rädd att medium, som jag brukar ha, skulle bli stort som ett fyrmannatält efter alla utsagor om detta, och small blev riktigt bra. Medium hade säkert funkat också.

Mönstret har jag följt förutom att jag inte la upp fler maskor under ärmarna, och dessutom stickade dem rätt hårt för att inte maskorna skulle glida av metallstickorna. Så ärmarna är rätt snäva, och det passar bra.


Så well, den var helt okej att sticka, första jag stickat med bomull och känslan av tröjan blir lite annorlunda. Inte varm och inte kall. Inte hård men inte mjuk.
Tror ni förresten att en borde blocka den? Jag vet inte vad den samlade traditionen säger om bomull och blockning.

Nu väntar julklappsstickning och så ska granen skylas från sin nakenhet. Den är ju rakt alldeles oanständig just nu.

fredag, december 19, 2008

lilla kapitalistbloggen


Vissa saker är kul att äga. Eller i alla fall få låna ett tag, eller under en livstid, eller tills en ger bort dem till nån annan. Jag fick med mig en del fina saker hem från det där stora landet. Halsband, örhängen, finaste hängmattan som jag ska spika upp i väggen i Ume utan att hyresvärden märker nåt, lite kläder, musik som får mig att vilja dansa, schyssta te-mojen med te till (chimarão), julklappar, och så min personliga favorit -Jesus. Observera att han är grön. Och luddig.



Nu ska jag gå och sy knappar i mina färdiga stickprojekt och pyssla med det här:


Det kommer bli fiiiint. Bilder kommer.

torsdag, december 18, 2008

bjällerklang å sånt

Jag är hemma nu.
Hittar runt i huset med blundande ögon. Fötterna hakar fast i den osynliga rälsen som går mellan rummen, handen flyger av sig själv till stället-där-jag-alltid-håller-för-att-svänga-runt-vid-sista-trappsteget. Går mest runt och myser.

Känns lite konstigt. Hände nånsin Brasilien?

måndag, december 15, 2008

streta hem


Nu packar jag mina saker och mina minnen i den välkånkade ryggsäcken och vänder norrut. Imorgon börjar ett dygn och ett halvt till av flygplan och flygplatser och bil innan jag planterar fötterna i mitt norrland igen. Jag kommer sakna och längta efter allt som jag lämnar här. Precis som jag här längtar efter allt som är hemma. Längtan är konstant, det är bara vad som värks efter som ändras.

Men det kommer bli bra. Jag kommer komma tillbaka. Och hemma ska jag äta lussebullar som smakar som de ska, dricka glögg och hett te, sitta under en filt och titta på mörkret och stjärnorna, göra tryfflisar och pepparkaksskorpor, slå in paket och lägga kinden på mjuka kattmagar, sticka muddar, mössor och de här finaste finaste sockarna, ta fram vinterskor och göra spår, krama familj och vänner.

Säkert kommer nån antydd eller utbasunerad referens till brasilien framöver, så mycket är oberättat än. Men tack för att ni har följt med mig, kommentarer har lästs och burits med runt till assentamenton, på lervägar, i åsnekärror och i städer, från södra till norra brasilien. Nu fortsätter bloggen med liv, för ett tag framöver i sverige.

sten och liv


Salvador med tegelhus staplade mot himlen som ett barns klossar, låda på låda på låda klistrade mot Bahias kullar och dalar. Sådär så att det ser ut som man tycker att brasilien ska göra, så där som det ser ut i Guds Stad.


Candombléns gudinnor och gudar, orixás, klär sig obehindrat som katolska helgon och synkretismen andas genom stadens stenkyrkor, syns i de färgstarka banden som knyts runt handleden med tre knutar, eller i gallret vid huvudkyrkan Senhor do Bonfim. Tre knutar för tre böner, och när bandet går sönder uppfylls önskningarna. I kyrkan hänger händer och ben och huvuden i plast, gåvor när bönerna besvarats och den avbildade kroppsdelen är bättre igen.


I stora marknadens undervåning blänker vattnet svart men väggarna minns att här 'förvarade' människor andra människor för att sälja som slavar. När floden steg så steg också vattnet i källaren. Idag säljer marknaden allt man kan behöva i form av smycken och instrument och souvenirer. Lucia är också Brasiliens nationella dag för forro och när natten faller dansar vi tillsammans med hela stadens sopsamlare och tak-lösa på stenarna som slavarna lagt en gång, sten för sten, nötta av sorg, skratt och liv.

torsdag, december 11, 2008

nordost

Salvador tar emot mig och vaggar min hemlangtan i hav, vita spetsar, orixás, friterad bonpasta och lampor i natten. Min van och guide gjorde som kutym ar och andrade planerna utan att knysta ett pip om det och stack ivag lite nan annanstans ett dygn, sa jag hanger hos hennes syster istallet. Folk ar roliga... Sojalunchen mojsar ihop sig pa spisen och sen vantar havet. Jag har saknat det, vattnet. Det stora, foranderliga.

tisdag, december 09, 2008

vända håll

Sverige. Granar med snö. Skog som aldrig tar slut. Djupaste mörker och klaraste ljus.
Ett hjärta så fullt att det brister i vattendroppar, snökristaller, fuktig mossa.

Jag längtar hem nu.
Så här låter det.



söndag, december 07, 2008

msn, tomtens egen nisse

Men herregud.
Hur kunde de veta, det är ju perfekt!

fredag, december 05, 2008

verklighetsanpassning

4-åringen:
Maria, kan du leka med mig? Du kan vara faster till mitt barn.

jag:
Åh, vännen, jag kan inte leka just nu, jag måste jobba med datorn.

4-åringen:
Men du kan vara en faster som bara jobbar och som barnet inte vill träffa, för barnet vill bara vara med sin mamma och pappa.

jag:
Ja, det blir ju jättebra, så gör vi!

brassebullar

Till stämningsfull hårdrock och blått ljus från det gloriaformade lysröret i taket smetade jag ihop typ det godaste jag vet. Till min hjälp hade jag två pytteexemplar av människoarten: kollektivets två barn (jo de har föräldrar och är väl egentligen inte hela kollektivets). Platta lussebullar is the shit, täkte de, ju plattare desto bättre.


Bullarna jäste upp till knallgula jätteexemplar (utom de som barnen bankat ur all jäskraft ur) trots min skepsis mot torrjästen. De smakade inte riiiktigt som de skulle, men nästan. Och det hindrade mig inte från att äta fyra stycken. Sen mådde jag lite illa. Och sen idag till frukost åt jag två till.


Bullmonster i bästa morgonfrisyr. Jag visar bara bilder på bloggen där jag visar mig från min bästa sida. Självklart gör jag som i filmerna och sover med smink på. Observera den chica looken en får med sovtröjan ut-och-in.

torsdag, december 04, 2008

på huset

Det här inlägget är lite småäckligt. Så om du känner dig lite svag i nerverna just nu, spara det till en annan dag.
På fejan finns det en grupp om det. Vännen sara skriver om det med stor inlevelse. Jag tänkte att jag skulle ge en internationell inblick i frågan.
Det handlar förstås om att kolla på toapapperet för att se om det är färdigtorkat eller ej. Jag tänker inte gå närmare in på vilken sida jag ställer mig på i kampen utan som den äkta svensk jag är så förhåller jag mig försiktigt neutral när det är fråga om konflikter. Jag ser mig mer som en fredsmäklare i frågan, ja, precis så.
Nu vill jag med er dela den brasilianska sidan i frågan. Precis som i andra trevliga delar i världen (ungefär alla världsdelar utom Europa och Nordamerika) så slänger man inte pappret i muggen här. Nej tack då blir det stopp och pinsamma situationer och förklaringar av varför badrummet nu är översvämmat av, ja, ni förstår. Man slänger papperet i en papperskorg vid sidan av. I undantagsfall har sagda korg ett lock, men på det stora hela taget är det helt enkelt en vanlig hink.

och står där i sammanhang med McDonalds vatten.
Med detta system, vänner, tror jag att vi kan komma nära en lösning på torkpappers-kriget. För i och med detta slängande-av-använt-papper-i-en-hink-utan-lock-bredvid-pottan behöver ingen, absoult ingen, fundera på om det är färdigtorkat eller inte. För det kan precis alla se.
Och på det sättet kan man också ha lite hälsosam social kontroll på varandra.
-ja du johan, hur rent är det nu i byxorna egentligen..? Vad jag såg i toakorgen så...
Det var dagens analys av ett akut samtidsproblem. Fortsätt gärna diskussionerna i kommentaravdelningen. Över till vädret.
Bilden har ju knappt något alls att göra med denna artikel, men den var så äcklig att den fick komma med ändå. Den kommer härifrån

klapp på axeln

Jämarns. jag är mycket mer flitig än jag trott. Undertecknad fältstudent har sedan fältstudiens start för 5 veckor sedan (de tre första språkskoleveckorna var mest en dimma av konjugationer, stränder och drinkar) skrapat ihop 19 intervjuer och 30-40 spridda röster från besökta ställen och grupper. Och jag som tyckte att här blev det minsann inget gjort. Varför hade jag inte nån som sa till mig att -du, du jobbar ju bra som en gnu!, det hade känts skönt.
Jamen då tar jag ledigt nu då?

onsdag, december 03, 2008

musik i mina öron


Lyssnar på Christer i p3, stickar och småfryser. Längtar efter bästa vantarna och tovade tofflor. De väntar på mig hemma, tillsammans med eventuell julefrid. Eller, om jag haft en kurs att följa -eventuell julpanik.
Jag funderar på om jag vill gå in och se julkalendern, eller absolut inte alls vill det. Ja, jo, och så undviker jag att renskriva mina anteckningar. Jag är riktigt bra på det.

tisdag, december 02, 2008

dagens dagdröm

Vissa dagar lär en sig jättemycket. De dagarna genererar sjuuukt mycket anteckningar i mitt gröna kaninblock. Oj vad roligt det är att renskriva anteckningar. Not. Så jag plumsar runt på bloggar istället och fnissar lite tyst inombords över att jag nästa vecka ska få åka till Salvador, Bahia. Capoeirans, Candombléns, sambans och den afrobrasilianska kulturens stenklädda och färglagda huvudstad. Tillbaka till nordöstra Brasilien, till värme, stränder, liv och den sjungande dialekten som gör portugisiskan så svår att förstå men vacker att lyssna på.

Medans jag väntar fortsätter jag att knattra in kladdiga krumelurer till vackert korrekt svenska på min dator, far iväg hit och dit på sista-minuten-hittade besök och sover i ny säng/golvmadrass varje vecka. Jag älskar, och frustreras, över den lösa strukturen på fältstudiet. Knappt några intervjuer är intervjuer med satt tid och plats. De är samtal och frågor i baksätet av en bil, under ett paraply i ösregn, vid frukostens kritvita bröd...

Och så sprider jag min musikaliska gåva till världen. Att blåsa på strå så där så att det tjuter alldeles ljuvligt tycks helt oupptäckt utanför sveriges barnaskara, så jag sprider med glädje detta oljud till resten av planeten. Värsta partytricket. Här är min första elev som efter ett antal tappra försök lyckades få fram det sköna skriket ur strået.

måndag, december 01, 2008

sent en första advent utan tända ljus

Nu glittrar brasilien igen. Gammaldags samba rör sakta och mjukt mina öron. I halsen river en caipiroska mina stämband. Vi pratar förändring och politik och marxism och releasen av agenda latina americana imorgon. Och jag mest lyssnar. På språket, musiken, natten. Jag ler lite och så gör det plötsligt så ont, nånstans inuti vet inte vart. Snart måste jag lämna allt detta. Och jag märker att mitt liv inte längre är studier -avbrott för att resa till brasilien- studier. Nu är det brasilien -avbrott för att studera- brasilien. Och det känns bara självklart. Rätt. Uppenbart.